Julaftons afton

Jag bor hos en familj med tre barn. Det är väldigt bra för att få öva spanska. Det är spanska som gäller hela tiden. De påstår sig få lära sig engelska i skolan, men uppenbarligen inte tillräckligt för att vilja använda den om det kan undvikas - på samma nivå som jag lärt mig tyska och franska alltså.

Maskeradbutik

Julaftonen tillbringade jag med familjen hemma hos mammans föräldrar, tillsammans med tre mostrar, två morbröder, sexton kusiner, tre-fyra kusinbarn och deras makar/makor. Siffrorna är ungefärliga.

Innan dess var dock tvungna att hyra utklädnader. Familjen har traditionen att klä ut sig varje jul och göra en egen pase del niño viajero. Det är tradition i Cuenca. Det verkade på de övriga i kön till maskeradbutiken att det egentligen mest är barn som klär ut sig, men icke i den här familjen.

Med på bilden är förutom mamman och sonen även Stefan från Nya Zeeland. Vi är två gringos som firar jul med familjen.


En annan tradition liknar piñatorna de har i Mexiko. Man ska slå sönder en lerkruka med förbundna ögon. Krukan är fylld med godis och utöver godiset lägger de till föremål som ska driva med personen i fråga. I fallet nedan till exempel får Vicky i sin kruka ett fordon, eftersom hon varit och rest utomlands, och böcker, eftersom hon har läshuvud.

Observera också att det är en person som styr krukans position. Det gäller att vara kompis med honom om man ska ha en chans att träffa.

I processionen, som gick runt kvarteret, fanns naturligtvis änglar, i varierande storlek, Josef och Maria, och tre vise män. De kallar de vise männen för "Rey Blanco", "Rey Negro" och "Rey Mestizo". Väldigt politiskt korrekt.

Längre bak kan man skymta de mer folkdräktsaktiga inslagen.

Alla i tåget samlade 

Därefter var det andakt, julklappsutdelning, middag och dans. Men nu börjar både batteriet och min ork bli svag, så det får komma ett annat blogginlägg...