Cuenca

He was disconnected from his shoes and there was no hope of reconnection

Värmen

Så skriver Stephen King i "The body". Men så illa har det inte gått för mig. Jag har åter snörat på mig skorna och lämnat den varma sköna kusten för att ta mig upp i bergen igen.

Nu är jag i Cuenca, ecuadors tredje största stad efter Quito och Guayaquil. På vägen från Montañita fick jag byta buss i just Guayaquil. Jag hade ingen vidare lust att se staden, där finns inga särskilda turistattraktioner och kriminaliteten ska vara ännu värre än i Quito, så jag lämnade aldrig bussterminalen. Men det var en fin bussterminal! Ihopbyggd med ett köpcenter.

Glassförsäljare på buss

På bussen kom det som alltid ombord försäljare. Det hoppar på busssen och åker med ett stycke medan de går längs mittgången och försöker sälja. Det kan vara allt ifrån godis och läsk till glass eller grillspett.

De mest irriterande är de som först lägger ut produkten i allas knän och håller ett litet föredrag som antagligen ska göra en riktigt sugen - det biter inte om man inte kan spanska. Först därefter berättar han vad det kostar, och går runt för att samla in pengar eller det som inte blivit sålt.

Dessa försäljare är vanliga både på fjärrbussar och lokalbussar.

Något som däremot är väldigt bra med de långväga bussarna är att de är mycket bekvämare än de som finns i Sverige. De har olika prisklasser och de lite dyrare är väldigt bekväma.

Idag åkte jag någonslags mellannivå på buss och då hade bussen såhär fiffiga fotstöd man kunde fälla ner.

Fotstöd

I Ecuadors kustregion, till väster om bergen, odlas det väldigt mycket bananer. Såhär när man tittar ut genom fönstret:

Bananplantage

Jag har bara hunnit se Cuenca som hastigast. Dessutom var det mörkt ute och regnade. Men av det jag har sett verkar det vara en ganska trevlig stad.

Hostal Hogar Cuencano

Rio Tomebamba